Jag kliver ner från min feta vita häst...
Våran enda semestervecka tillsammans denna sommar är nu över och vi återgår till gamla rutiner, dvs jag är själv hemma med barnen mest hela tiden. Vi har ingen bil att ta oss någonstans med så vi får variera mellan att vara inomhus, på balkongen och ute i lekparken. Men för att det sistnämnda ens ska vara möjligt krävs det o r g a n i s e r i n g. Barn ska bäras ner i omgångar och är Noel vaken måste man hålla koll på honom varje sekund för han stoppar allt i munnen. Samtidigt måste man hålla koll på Liam så han inte springer iväg till parkeringen där bilar kör eller så han inte kastar sand på Noel. Det är en match att hålla koll på två barn i så olika åldrar och "perioder" vill jag lova. Jag har inbillat mig att det t.o.m. vore lättare med tvillingar på just den punkten.
Jag är en sån som inte ber om hjälp, som kämpar på i tysthet tills jag stupar. Idag var jag beredd att svälja min stolthet och be om hjälp men då fanns det ingen där. Verkligen ingen. Gick igenom hela familj/släktregistret men antingen jobbade folk eller var bortresta så jag fick klara mig själv, utan röst och med skrikande hals. Men det funkade ju det med, även om jag fick prioritera bort en del mindre viktiga saker som middag till mig själv. Men det kommer ju en ny dag imorgon då jag kan äta.
Gårdagens middag hade inte suttit fel nu.
Grillad karrékotlett med rostade rotfrukter, sallad och bearnaisesås.
Uscha gillar inte att läsa hur din dag varit. Men på onsdag får ni lite sällis i alla fall och förhoppningsvis en jordgubbstårta (om mamma fixat någon vill säga). På torsdag eller fredag kanske Liam vill sova hos moster? ;)
Jag är hundvakt båda dagarna någon timme på eftermiddag/kvällen. Men jag är hundfri från halv sju båda dagarna ;)