En snabb uppdatering på måndag kväll

Everyday / Permalink / 0
Nu ligger jag efter med bloggningen igen. Mitt nya objektiv är inne på lagning (det höll 1 dag) så det har inte blivit så mycket fotat heller. I lördags hade jag mitt 25 års kalas för släkt o vänner. Vet inte vad jag tänkte då jag bjöd 18 vuxna + 2 barn på middag men det funkade tillslut. Vi dukade upp långbord i vardagsrummet och så åt vi på papptallrikar. Det blev väldigt enkel meny, en stor kyckling- och pastasallad men färskt bröd och två dressingar. Allt blir alltid så stressigt då man ska bjuda hem folk och då de åkt hem förbannar man alltid sig själv att man knappt njutit eller verkligen pratat med någon. Men jag tror folket var nöjd med mat och fika, det sades så iallafall. Jag fick ytterligare ett par paket; Vänner boxen, stavmixer, ett par svarta tygskor, 2 biobiljetter och presentkort på Gina Tricot bl.a. Jag kan aldrig minnas att jag fått så många fina presenter någon gång, jag älskar att fylla 25.

Idag har min mamma fyllt år (GRATTIS MAMMA) så vi har varit därute och ätit tacopaj och tårta nu i eftermiddag. Efteråt hann jag med en sen träning med Lina och Elina, alltid lika skönt att ha det gjort. Eftersom jag missade en hel vecka i samband med tatueringen så ska jag träna riktigt hårt den här veckan. Imorgon kväll ska vi på föräldramöte på förskolan så jag ska försöka hinna med ett lunchpass istället och sedan på onsdag är favoritpasset.

Nu väntar Big Brother och en kopp te. Lovar att jag ska försöka uppdatera bättre imorgon, om jag hinner. Har en fullspäckad dag framför mig.

Har du levt för musiken nån gång?

/ Permalink / 1
Idag hörde jag R.E.M på radion. Det var inte "min" sång men hjärtat slog ett dubbelslag och jag var tvungen att skynda mig hem och leta fram den gamla skivan och lyssna på låten.
I used to think, as birds take wings, they sing through life so why can't we?
If you cling to this and claim your best, If this is what you're offering, I'll take the rain.

Jag har aldrig fått några traditionella kärleksbrev men nånstans i en låda i förrådet finns en bok med nerskrivna låttexter som jag fått av en gammal pojkvän. Jag har andats och levt för musiken så för mig är det kanske bland det mest romantiska man kan få. Jag blev introducerad och lärd i musiken. Jag lärde mig att se bortom det kommersiella och leta bland de mer okända låtarna. Då alla andra lyssnade på Rix FM och MTV pluggade jag in Kenttexter och grät till Plura. Jag fick lära mig varför Jocke Berg var bra och Winnerbäck dålig. Winnerbäck var alldeles för folklig (det här var före Kent började spelas på de större radiokanalerna och idag älskar jag Winnerbäck). Jag köpte nya skivor på Ginza varje månad och lyssnade på all musik jag kunde komma över. Ingen av mina vänner lyssnade på samma musik som jag så jag kände ännu större samhörighet med den här andra personen. Det var lite vi mot världen känsla, inga andra förstod oss. Tills jag träffade en ny vän som gärna lyssnade på mina Kent skivor och som förstod exakt vad jag menade om jag sa "stoppa mig juni (lilla ego)".

Musiken har hjälpt mig igenom så mycket, har man bara musik i sitt liv så kan man klara mycket.
Mew - 156 hjälpte mig igenom en jobbig höst för flera år sedan, den fick mig att orka gå en viss sträcka till bussen varje dag och den fick mig att våga blunda på kvällarna. Den får mig också att minnas hur lyckligt lottad jag är och hur glad jag är över att jag tog varje steg som krävdes för att jag skulle komma dit jag är idag. In a big big way I am really small, I get off my feet but I'm still distant. Don't you just love goodbyes?
Till top