heynoli.

 

Det kan vara väldigt intensivt att ha en 4-åring hemma. Skulle jag beskriva min 4-åring med ett ord så skulle jag säga känslosam. Det är darrande läppar, tårar som sprutar och det smälls i dörrar. Samtidigt så har vi så många roliga, intressanta och mysiga stunder tillsammans och han ger så himla mycket hela tiden. Det är en känslig period på många sätt och jag skulle vilja säga att vi lär varandra längs vägen. Det är hela tiden en balansgång då barn behöver tydliga regler samtidigt som det är så enormt viktigt att man inte kränker eller hämmar på något sätt. Dessutom är han extremt envis och jag likaså så det händer att vi har en del häftiga diskussioner han och jag. Och nu tänker jag skriva något som man inte får skriva men jag älskar det. Visst jag kan också riva mig i håret ibland och skrika inombords men för det mesta så älskar jag att han tycker om att diskutera och att han lär sig att argumentera. Det kan ställa till problem ibland då jag ska vara konsekvent förälder men inombords så ler jag. Jag tycker det är viktigt att han respekterar vuxna men samtidigt så är jag noga med att lära mina barn att även vuxna kan göra fel. Det kanske låter lite konstigt men jag tror det är viktigt att barn vet att vuxna inte får behandla barn hur som helst. Ibland säger han åt mig om han tycker att jag gör något övertramp som han vet att inte han får göra och då ber jag om ursäkt och säger att det var bra att han sa åt mig. En klok förskolechef sa till mig en gång att det handlar om att vara en auktoritet utan att vara auktoritär och det är något som jag bär med mig och som har blivit jätteviktigt för mig.