heynoli.

Söndag morgon. Hela huset är knäpptyst. Alla sover utom jag och kattorna. Jag sitter här med min obligatoriska kopp te och tänker på gårdagen. Sophia och Christians bröllopsdag. Jag tänker på hur annorlunda mitt liv ser ut jämfört med vad jag hade trott. Först ville jag inte ha barn, familj, volvo, villa. Jag ville ut och resa, ta motorcykelkörkort och göra karriär. Sedan hände saker, livet, jag mötte nya människor som skakade om och formade om, och plötsligt stod jag där med en liten bebis i famnen. Från den stunden önskade jag mig inget hellre än en stor familj i ett stort hus på landet och ett stort påkostat bröllop. Idag, nästan 7 år senare ser mina framtidsdrömmar annorlunda ut. Nu har jag inga, haha skämt o sido. Jag har en bekant som är 15 år äldre än mig  men vi befinner oss på samma plats i livet. Hon 45 och jag nästan 30. Barnen börjar bli hyfsat stora. Jag vill ut och resa och njuta av livet. Hus vet jag inte om det är något för mig och tanken på ett bröllop har jag glömt för länge sedan. Det känns inte ens bitterljuvt längre. Det är bara ingenting för mig, just nu. Mitt drömboende är en stor lägenhet i stan, kanske t.o.m i en annan, större stad. Stockholm kommer nog alltid dra. Det är mitt happyplace.