Den blomstertid nu kommer
Igår vaknade vi upp till skolavslutning och ögoninflammation. Är det inte lite typiskt att en sjukdom likt denna väljer att dyka upp vid de mest olägliga tillfällen som t.ex skolavslutning, julafton eller dagen då man ska ta klassfoton. Noel var lite nedstämd en stund men sedan laddade han upp med servetter och solglasögon och så begav vi oss mot skolan för skolavslutning.
När barnen hade sagt glad sommar till lärare och klasskompisar och sjungit de obligatoriska sommarlovssångerna så traskade vi hemåt igen. Jag försökte ta ett fint foto på mina sommarklädda barn men för att fortsätta på det typiska temat så lyckades jag inte få en enda bra bild på dem. Jag kan inte ens minnas när jag senast fick ta någon fin syskonbild på dem båda. Jag kommer att tänka på Kos för tre år sedan men kan det verkligen vara så länge sedan? Men för att återvända till avslutningsdagen så stod fikat och avslutningspaketen och väntade på köksbordet när vi kom hem igen.
Sedan var det dags för mig att sova. Det var över en vecka sedan jag lyckades sova på dagtid men igår kunde jag knappt hålla mig vaken. Den här lilla ansträngningen att gå på mina barns avslutning var mer än nog. Jag blev väckt strax före klockan fyra och vi hjälptes åt att slänga ihop en lasagne som vi ställde in i ugnen. Jag måste börja laga mer sådan mat känner jag.
Jag gjorde mitt bästa för att lyxa till en vanlig vardagsmåltid för jag hade inte haft en tanke på att vi kanske skulle äta något finare för att fira in sommaren. Jag gjorde en sallad med det vi hade hemma och så skålade vi i mjölk.
