Hyra bil utomlands

Resor / Permalink / 0
Är det något som jag alltid vill göra då jag åker utomlands så är det att hyra bil och utforska platsen man besöker lite mer. Dels för att jag är alldeles för rastlös för att ligga vid poolen/stranden en hel vecka men också för att jag alltid vill se och upptäcka så mycket som möjligt ifall jag aldrig kommer besöka platsen igen. Just den biten sträcker sig nog sedan jag var liten och samlade på resekataloger och urklipp på platser jag ville besöka. Rent generellt tycker jag att det finns för många vackra platser här i världen att besöka för att åka till samma plats flera gånger. Sedan har jag två platser som är undantagen som bekräftar regeln: New York och Paris. Nu kanske någon höjer på ögonbrynen och tycker att vi åker till Grekland väldigt ofta för att vara några som vill upptäcka nya platser. Men då kan jag informera att jag aldrig har besökt samma grekisk ö två gånger och att jag nu är uppe i elva olika öar som jag besökt. Visst det finns likheter dem emellan, som den goda maten och den stora gästfriheten, men det finns också stora skillnader.
Det här är tredje gången som vi hyr bil med barnen och utforskar det grekiska ö-livet. Första gången var de 4 och 5 år gamla och det har aldrig varit några problem för oss. Ingen av våra barn älskar att åka bil men har heller inga problem att göra det om man lägger upp resan efter deras behov. Självklart har vi laddat upp med fulladdade mobiler, något att äta och dricka samt att vi gör en grovplanering vad vi skulle vilja hinna med samtidigt som vi är flexibla för om något oplanerat inträffar. På så vis slipper vi den där känslan av att bli besvikna att det inte blev som vi planerat samtidigt som barnen känner att deras önskningar är lika viktiga som våra. Det här handlar, som annars i barnuppfostran, inte om att släppa tyglarna helt men att om man har fungerande grundramar så fungerar det finfint att gå utanför ramarna ibland. T.ex om vi stannar på en fin utsiktsplats och yngsta sonen hittar ett träd att klättra upp i (ni skulle bli förvånade om ni visste hur ofta detta händer) då tänker jag att såklart han ska få klättra upp i just det här trädet på just den här platsen. Precis som för oss så kommer den chansen inte att komma tillbaka för honom. Dessutom, varför skulle vi säga nej? Då skulle vi ha ett ledset barn och troligen en smärre katastrof framför oss resterande bilresa. Om han dessutom gjorde det, som vissa kanske skulle tro, för att "trotsa" så ger det ju ingen effekt om vi inte reagerar som han trott. Men vi har upptäckt att vi sällan har så lugna och harmoniska barn som när vi är ute och reser (bortsett från långa resdagar som man själv inte heller orkar med). 
På den här semestern hyrde vi bil två dagar (den tredje och sjätte dagen för att vara exakt). Ofta behöver man inte hyra två sammanhängande dagar för att få ett bättre pris bara man hör sig för. Man brukar inte hellre behöva bestämma vilka dagar man vill ha bilen i förväg så länge man är lite flexibel och tar den bil som finns tillgänglig. Den här gången hände dock något som aldrig hänt oss förut, varken utomlands eller här hemma. Den äldsta sonen blev åksjuk och kräktes ungefär en timmes bilresa från Ierapetra uppe i bergen på vägen mot Sitia. Det här är bland de vackraste och mest dramatiska vägar jag färdats på så kanske är det inte konstigt att han blev dålig just här. Som tur var behövde vi inte åka många hundra meter innan vi kom fram till en avlägsen bensinmack där det jobbade en jättegullig man som bistod med hjälp att tvätta av barnet och bilen och sedan skänkte han oss en doftgran. Så nu har vi en ny erfarenhet med oss till nästa bilfärd. Nästa gång kommer vi ta med oss spypåsar för säkerhets skull. 
Till top