En sån där typisk måndag
Jag hade ett smärre meltdown igår när jag insåg att helgen var över men att ledigheten bara hade börjat. Missförstå mig rätt. Jag älskar att ha barnen hemma osv men som utmattad blir det lite problematiskt av ett antal anledningar. 1, Jag
får inte vila lika mycket på dagarna som jag skulle behöva. 2, Jag är extra känslig för ljud och ljudnivån ligger på max från morgon till kväll. Dels för att två killar i 8-9 års åldern låter ganska mycket och sedan tillkommer högljudda
tics på det. 3, Jag kan inte hoppa över lunchen som jag brukar göra utan de små vill ha mat = jag måste fixa nån lunch. För att nämna ett par saker.
Jag samlade så mycket sömn jag bara kunde på sömnkontot inatt och gick och la mig före alla andra i familjen igår kväll. Idag har jag den värsta ångesten under kontroll. Jag steker blodpudding och bacon till lunch mellan turerna till tvättstugan och försöker
lyxa till det med några gelehjärtan som blivit kvar sedan alla hjärtans dag. Det finns ett dåligt samvete och en önskan att kunna ge mer men jag tränar på att vara nöjd med vad jag klarar av. Barnen är nöjda och glada bara de får vara hemma och lediga
med mig och det är väl ändå det viktigaste.