heynoli.

Den här dagen fick ingen bra början. Pojkarna lekte inne på Liams rum imorse och Noel snubblade över något på golvet och ramlade och spräckte läppen. Fallet såg inge speciellt farligt ut så vi blev alla chockade då vi såg blodet spruta. Han hade haft ett litet BRIO trätåg i handen då han ramlade och tog emot sig med denna i fallet. Ni föräldrar vet säkert hur man räknar sekunderna till första skriket, då man ser att de drar efter andan och laddar för ett riktigt vrål. Det kändes som en evighet innan Noel började gråta.

Vi försökte trösta och lägga på is men han bara ålade sig ur vårat grepp och skrek och skrek.
En halvtimme senare somnade han i Andreas famn, helt utslagen. Men vi fick snart väcka honom för då Andreas gick med Liam på förskolan så fick jag bädda ner Noel i vagnen och springa ner till bussen.
I väntrummet började det släppa lite och jag började se vår lilla Noel titta fram igen. Då sjuksköterskan kom och hämtade honom satt han och målade för fullt och ville inte riktigt följa med in till läkaren.
Dom tittade på såret och konstaterade att dom inte behövde göra rent det för det hade vi (läs: ante aka sjuksyrran här hemma) redan gjort så bra.
Noel var väldigt skeptisk till sjukhuspersonalen så tillslut fick de bända upp munnen för att kunna undersöka insidan och tänderna riktigt och "som tur är" var det läppen som tog smällen och inte tänderna.
Nu är det bara att hålla tummarna så det inte blir något ärr. Barn har ju väldigt bra läkkött men jacket var riktigt stort och otäckt.

Sedan myste vi till det med en ute lunch och Noel åt nuggets och äpplen så det gick ut ur öronen på honom så det är skönt att han äter fast han bara kan tugga på ena sidan. Jag såg att han kämpade på i början men han gav sig inte. Han gillar nog mat för mycket, vår lilla underbaring.

Han sover oroligt och gråter mycket i sömnen. Säkert har han ont, varje gång han kommer åt läppen måste det ju göra fruktansvärt ont.