"Just because it burns doesn´t mean you´re gonna die"
Jag är inget Pink fan men Try har verkligen fastnat på min hjärna ↑
Det blir lite glest med uppdateringar för tillfället men när livet springer fram i 180 är det svårt att hinna med annat. Jag försöker hålla mig fast och hänga med så gott det går men just nu är det väldigt intensivt. Det har jag en sprängande huvudvärk som vittne på. Kvällarna vigs till att stänga ner och starta om för att orka med nästa dag. Tur att jag är lyckligt lottad och får skratta på dagarna annars skulle jag nog bli galen. För trots att det känns tungt och omöjligt ibland så känner jag ändå att hoppet finns där, som om inget skulle kunna få mig att falla sådär hårt igen. Visst jag kan ta en smäll, känna smärtan och sedan resa mig upp med ett leende på läpparna. Nästan så att jag förvånar mig själv. Det är den där insikten om att jag alltid kommer resa mig upp igen. Jag hade inte trott det men jag känner mig... stark. Som om jag kanske skulle klara av vad som helst.
Den känslan tar jag med mig till sängen ikväll.
Godnatt.