heynoli.

Imorgon är det dags för mitt andra möte med försäkringskassan, läkare, kurator och ansvarig från kommunen där jag är anställd. Jag känner att jag borde förbereda mig på något sätt men vet inte riktigt hur. Ångesten har legat som ett mörkt täcke över de senaste dagarna och jag har försökt att inte låta tankarna om mötet ta för mycket plats. Hela min sjuksrivning har jag känt att mitt öde ligger i någon annans händer och jag har blint följt de uppmaningar jag har fått. Nu har jag vilat tillräckligt länge, nu måste jag börja jobba igen. Nu börjar det kännas mänskligt att jobba 25 procent, nu är jag redo att gå upp på 50 procent. Visst är det lite märkligt ändå att det enda vi fokuserar på är att börja jobba igen, inte på att bli frisk och att få vardagen att fungera.