Sång från ett kalas

Everyday / Permalink / 0
Det finns en sång med Melissa Horn som går på repeat i mitt huvud dessa dagar. Sång från ett kalas. Den är så fruktansvärt fin och sorglig och nära. Den handlar om saknad, om att vara ensam och att älska någon som man inte kan leva tillsammans med. Om jag bara fick välja en låt som skulle vara ett soundtrack av mitt liv just nu så skulle jag välja den låten. 
 
 
Jag har tavlorna kvar längs med golvet, ingen hänger på väggen än.
Jag gör det jag skulle imorgon och alla är trötta på mig.
Det kom inget regn den här sommarn men från mig föll ett efter gråt.
Nån höll ett tal på en middag och jag fick storma ut efteråt.
 
Från en relation till en annan, jag har blandat ihop era namn.
Jag är skadad av referenser och mitt eget namn.
Det vackraste som hänt mig var ett åskväder uppifrån.
Jag känner mig ganska stark ändå, trots ett helvetes år.
 
Jag har lärt mig en del om gränser, var tvungen att dra en.
Jag är fortfarande sorgsen men fri, äntligen.
Jag ringde en gång i augusti men det kom inte fram någon signal.
Jag ville så gärna vara din då, nu ska jag vara själv ett tag.
 
Bamad har flyttat från Sverige, han kommer nog inte tillbaks.
Andra har jag knappt sett, Natanael har skaffat två barn.
Jag känner mig ensam ofta, så har det väl alltid vart.
Men det är något sorgligt med att vika lakan själv och att inte få säga god natt.
 
Visst var jag aldrig romantisk, det var du som tog bilder på mig.
Nu är färgerna på träden som filmer jag sett med dig.
Aja, jag måste gå nu, de andra väntar på mig.
Jag ville väl bara säga, att jag saknar dig.

Till top