heynoli.

Idag är mina känslor verkligen all over the place. Igår hälsade jag på en vän som flyttat in i ett nytt hus och sedan tvättade jag på kvällen. Fast jag somnade samtidigt som barnen igår kväll fick jag alldeles för lite sömn och vila. Jag har haft ångestpåslag och gråtit sedan jag vaknade imorse känns det som. Jag önskar att alla som tror att utbränd är något hittepå när man är lat och trött fick tillbringa en dag i mina skor. När man inte ens kan föra ett normalt samtal utan att tappa orden, glömma bort vad man ska säga eller förlora förmågan att formulera en fungerande mening. När minsta lilla krav som att gå ut med soporna eller betala räkningar leder till panikångest. Jag är livrädd för att jag aldrig kommer ta mig ur det här tillståndet som jag befunnit mig i flera år nu. Det är som att befinna sig i en dimma, som om kroppen och hjärnan inte längre lyder, och det är minst sagt skrämmande.