heynoli.

Idag håller den där känslan av att inte ha något på att kväva mig. Jag försöker hålla mig distraherad, tänka att tankar inte är någon sanning, att det bara är i mitt huvud. Men sanningen är att jag får hjärtklappning bara jag tänker på mitt jobb. Allt är så förknippat med att misslyckas. Jag känner liksom att jag inte har någonting kvar, ingen självklar plats att komma tillbaka till, ingen som väntar på mig. Jag kommer på mig själv med att oroa mig för att vara för negativ i det jag skriver, att upprepa mig i mina inlägg. Men depressionen och utmattningen är konstant, hela tiden, utan pausknapp. Så jag tillåter mig själv att skriva. Det händer någonting när man skriver ner sina tankar eller berättar dem för någon. De blir lättare att hantera och se klart på. Lättare att jobba med. För det är det jag gör på kbt:n. Lär mig att hantera mina tankar.