heynoli.

Men idag har jag varit utomhus och känt solens strålar i mitt trötta ansikte. Jag har tillåtit mig att sluta ögonen en stund och fokuserat på mina egna andetag. På kvällens hundpromenad mötte vi, som så ofta på sistone, en liten rådjursfamilj. Att vara ensam i den mörka skogen känns inte alls lika läskigt då man tittar in i ögonen på ett rådjur. Jag brukar viska fram ett par vänliga hälsningsfraser och jag inbillar mig att jag ser någon slags igenkänning i deras ögon. 

Sedan blir det kväll och kvittot kommer på att dagens ansträngningar varit för många när barnen vill se på teve tillsammans och det känns som att huvudet ska sprängas. Men det var fint att känna solen i ansiktet en stund och hälsa på rådjuren.