Long time no see

Everyday / Permalink / 1
 
Jag fick frågan om jag inte ska börja blogga igen. Det var inte första gången frågan kom men det var första gången den kom i rätt ögonblick. Det var i samma veva som jag fått tag på en begagnad kamera och sakta börjat närma mig min gamla hobby igen. Tanken på att mina bilder hamnar nånstans, att dom inte bara ligger på datorn och samlar damm tilltalade mig så nu gör vi ett försök. Det var längesen jag skrev också. Nästan ett år. Min trötta hjärna underlättar inte heller och det tar lång tid att formulera meningar som jag är nöjd med. Men det får vara så. Jag är snäll med mig själv numera. Eller jag försöker åtminstone. 

Mycket har hänt i mitt liv sedan sist. Jag har flyttat och är numera ensamstående varannanvecka-mamma med allt vad det innebär. Jag var tvungen att skiljas från min älskade/hatade kamera men klarade mig inte länge utan är nu med kamera igen. Jag försöker finna balans i mitt liv och komma på hur jag ska kunna jonglera familjeliv, jobb och mitt eget välmående. Mitt i allt kaos träffade jag han med stort H. Eller träffade är fel ord för det gjorde jag långt tidigare men han fanns där i allt kaos. Han kom med värme och skratt när jag borde ha gråtit och för det är jag honom evigt tacksam. Men han kom inte själv utan med honom kom också ett till barn och en hund. Två till att älska och göra plats för i mitt hjärta. Jag har inte riktigt vant mig vid ordet bonusfamilj ännu men det är väl det vi är, en bonusfamilj med extra allt. Så vi får se var det här hamnar. Men jag är hoppfull.

#1 - - Lina:

Lyckan av att äntligen finna nya spår här inne! Roligt att få läsa dina ord igen och se dina bilder ❤️

Svar: Tack snälla <3
thepioneer.blogg.se

Till top